Lost for words
Jag har så mycket att skriva så jag inte ens vet vad jag ska skriva. Lite jobbigt det där, idag pratade vi. K och jag alltså, jag ringde såklart. Han svarade som att han inte visste vem jag var, vi kallpratade lite, bestämde om post och grejer. Så himla kallt, opersonligt och akward. Men det är väl så det blir. Kändes bara så skumt. Jag har ingen bra helg gällande allt det där. Annars en jätte bra helg, vänner, sol, god mat, promenader, vin o mys. Verkliga kontraster. Läser dom här, breakup böckerna, töntigt jag vet, men det är ändå kul. Eller kul var kanske fel ordval, men nyttigt att läsa. Men måste rycka upp mig igen nu. Ny vecka och nu är det dags att satsa på viktminskning och feelgood. Även om jag känner total panik över mycket så ska det bli bra.Det vet jag.
Lördag, sol och ledig.
En av dom vackraste dagarna hittills i år, sol och jag är ledig. Så skönt, men känner inte alls att jag kan njuta.Så mycket tankar som snurrar i mitt huvud, och just idag känner jag mig ensam.Jag vet, jag har vänner och familj, men just idag känner jag bara, nej.ingen bra dag, men det blir bättre. En dusch och lite pepp musik så ska nog även jag få in lördags känslan. Det där med att sluta tänka är det svåraste... men det kommer väl.. well well, over and out.Dags att göra nått vettigt av denna dag.
En sån där dag
Idag är en sån där dag som jag inte riktigt vet vad jag tänker och känner, jag känner mig peppad inför framtiden, till en viss del.Jag vet att jag har så mycket roligt att se fram emot, jag vet att allt kommer bli bra.Men just idag saknar jag det jag hade, tvåsamheten, tillhörandet, kärleken, närheten, skratten och tryggheten. Även om jag vet att allt bara var fejk så hjälper inte det idag. Jag är fortfarande arg, ledsen och sårad. Men jag känner också att fan, kunde vi inte fått vårat liv. Jag var ju så himla lycklig. Men, det är bara att inse att den tiden är förbi, men alltid är det något som drar upp det gamla, bara som att städa.. saker dyker upp, jag ställde in mina saker i "ditt" badrumsskåp idag. Håller på att hänga in mina kläder i "din" garderob. Papper, små kärlekslappar, kläder, prylar, fortfarande saker som är dina. Det påmnner mig alltför mycket. Samtidigt som jag verkligen inte vill vara med någon som du. Men jag undrar så mycket. Det gör mig tokig. Jag undrar vad som var på riktigt, om ens något. Jag undrar när du gav upp, när du slutade bry dig. Jag är över dig, men samtidigt tar du upp så mycket tid i mina tankar. Jag vill inte känna såhär. Men som tur är så ska jag jobba idag, så jag kommer hemifrån lite. Men nu ska jag återgå till städandet och tvättandet. Sen blir det väl dags att bege sig.
Firande av pappa och våffeldag
Idag är det min älskade pappas födelsedag, jag kan verkligen känna sån lycka och uppskattning att jag har min kära far här. Och att han är min, världens bästa.Jag började dagen med att sortera hur mycket tvätt som helst. Tänk att till och med nu när jag är själv så är det så mycket tvätt, å andra sidan har jag inte orkat ta tag i tvättandet de senaste, så det blev mycket.Sen skulle jag egentligen grovstäda men jag orkade verkligen inte, hade noll motivation så jag lättstädade bara, sen kollade jag gamla Emmerdale klipp på Youtube, tönt jag vet. Men jag gillar't. Sen färgade jag håret, blev ganska bra. inget spec, la i chesnut brown, bara för att jämna ut lite. ser ok ut. för 30spänn så absolut. Nu är jag hos pappa, har gjort våfflor till oss som vi har fikat.Han dammsuger och jag ligger på soffan, känns lite skevt. Men är helt slut.Tänkte att jag kanske ska blunda några min innan jag ska ut o träffa syster yster och köpa födelsedagspresent. Verkligen last minute. Sen blir det middag ute ikväll.Trevligt. Snart 1v sen jag o K hördes. Skönt. Konstigt. Bra.Det ända som ska lösas nu är dom sista lådorna o kartongerna. Hans post o lite sånt. Kanske till helgen. Nog om det. Nu ska jag blunda.
Måndag
Hämtade pappas bil i stan, stof i Brunnsparken och väntade på vagnen, just vid lunchtid, ofrivilligt vandrade tankarna iväg till K, "tänk om han kommer gående..själv,med kollegor, med henne" Jag kunde inte hjälpa det.. kände mig lite olustig, men skakade snabbt av mig tankarna och försökte njuta av solen och våren som verkligen gjorde sig påmind. Det här är min tid, min stad och mitt liv. Väl i bilen höjde jag musiken och sjung med för full hals. Så befriande. Köpte en bukett blommor till mormor som jag själv komponerade, blev mäkta nöjd, två bakelser till mormor ovh morfar, deras favoriter. La strada.väl i kungälv blev det kaffe och mamma kom efter jobbet. Riktigt mysigt, sen ut på stan med mormor. mys! Sen gav jag mej ut för deras veckohandling av mat och till och med det var roligt.Jag mår ok, till och med bra. Allt kretsar inte kring honom, oss.Sen var det middag och vi pratade om livet och hade riktigt trevligt. Sen blev det en kopp te hos Sandra, mer prat om livet (och döden) resor, framtiden, drömmar, planer, förhållanden osv. Så skönt!Jag säger det igen, men jag kan inte nog mycket beskriva eller säga hur mycket mina vänner betyder. Det har jag alltid vetat, men nu är det så mycket mer påtagligt. Alla har verkligen hjälpt mig på olika sätt, och alla har varit och är bra.. Jag trodde inte jag skulle ta mig ur min ledsamhet och ilska, fast jag egentligen vet att man alltid gör det.Nu är jag bara kvar med alla frågor och varför?Men jag kan inte gräva ner mig i det för jag kommer aldrig få svaren jag vill ha, om ens några.Det kommer vara dagar då jag saknar, är ledsen, arg osv.Men jag vet att det blir bättre, att jag har mina vänner oavsett.Och jag vet att jag nu bara måste göra allting bättre och kämpa för att få det livet jag vill ha. Ensam.Men det är ok. Jag behöver ingen man för att bekräfta vem jag är.Jag förnekar inte att längtan efter familj och kärlek finns där, men det kommer en tid för det också. Med någon annan. Någon som kan vara sig själv, ärlig, stark och trygg. Det är vad jag vill ha. Sen.Nu ska jag läsa, och sova tidigt. Imorgon ska det tvättas,städas,göras våfflor och sen fira pappa som fyller år. Tror det blir en bra tisdag.
Singelliv och vänskap
Ja, singel var man igen. ca 1år och 1mån fick man prova på kärleken, och 3månaders förlovning. Ja,jag är bitter. Men jag mår bättre.Jag har vänner som jag skulle kunna dö för. dom gör så mycket för mig. Och min fina familj. Den kombinationen är oslagbar. Med sådana människor vid sin sida fixar man allt. Jag kan känna mycket ånger och ilska osv. Men det positiva med allt detta elände är nog ändå hur mycket mer jag hittat på de senaste veckorna, och hur nära jag kommit min vänner.K kanske rent av gjorde mig en tjänst. För aldrig mer ska jag glömma bort mig själv i ett förhållande. I helgen har jag skrattat! på rikitgt. och gjort planer, som inte innefattade honom. konstigt men skönt. Nu är det dags för mig och mitt liv.
Börja igen.
Nu var det ju det här med att börja blogga igen, jag tänkte att jag skulle ta tag i det.Men som så många gånger förr så blir det väl kanske inte så att jag fortsätter, men jag ger det ett försök.Egentligen handlar det väl varken om lathet eller olust att blogga, men jag glömmer helt enkelt bort att jag har en blogg, och när jag väl kommer på det så tänker jag ofta "nä men det där är helt ointressant, eller det där är för privat" Men nu tänker jag, om någon läser och tar illa vid sig, så får dom väl sluta läsa, eller om det är ointressant liksaså. Sen är det konstigt, för jag sitter ju hemma och skriver i min bok, och på mobilen. Så varför kommer då behovet av att skriva här? Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen aning. Men det känns mer befriande, lite som terapi. Jätte konstigt jag vet. Men antar att bloggande kan hjälpa, är lite som en väldigt öppen dagbok. skillnaden är väl att jag väljer ju själv vad jag vill skriva. Och vad jag vill att folk ska läsa.. Nu blev jag lite upptagen, så vi får väl se om jag fortsätter sen. :)
