sunita

Jag tankte att jag ska lagga in vad jag skrev i fredagskvall/natt och lordag morgon. Jag skrev det pa bussen men hade inte mojlighet att lagga in det foren nu.. sa har kommer det:

 

"Jag ligger har pa sovbussen som ska ta oss till Goa, 11tim beraknas det att ta, vi far val se om det stmmer. Vi kom iaf i vag i tid. Nastan pa minuten, 20.28 rattare sagt. Vi stod utanfor bussen, nyfikna (och iaf jag lite orolig) for hur bussen skulle vara,standard osv. Jag blev positivt overaskad. Vi hade bestallt 3st singel platser, 2 under och en over sang. Jag vecklade ut mitt reslakan/sovsack och min reskudde (basta grejen att ha med sig for ovrigt!) "baddade" ned mig och satte musik i oronen. Tankte att jag skulle forsoka sova lite, var lite orloig for att jag skulle bli aksjuk da jag aldrig akt en sov buss forut och trafiken inte riktigt ar den samma som hemma. Har hackar det valdigt i korningen och mjuka inbromsningar och att planera sin resvag har nog ingen riktigt tankt pa. Men nu efter att ha forsokt att sova i 1,5tim sa ger jag upp. Sa jag skriver lite har i stallet, tankte att detta kan fa aka in i bloggen i morgon eller over morgon. Jag drog bort gardinen fran fonstert sa jag kunde se lite, jag vet att jag sagt det forut men jag sager det igen och jag kommer med sakerhet gora det fler ggr, men det ar verkligen en helt annan varld dar ute. Vi akte igenom en gata med massa sma affarer och folksamlingar, mest man och barn. Ganska dystert och gratt omrade, for att sedan aka in pa en gata med vad jag tyckte sag ut som en gatufest, med folk som dansade, at och drack. Det varierar snabbt!

 

Jag har legat och reflekterat over dagen, over mina tankar och kanslor. Jag tror nog aldrig nagonsin man ser pa saker detsamma efter ett besok i ett "sant har" land. Och jag kommer da aldrig tanka detsamma igen. Inte for att jag kanner mig indisk pa det viset, men vetskapen om att jg kanske ar fodd i den misar jag sag idag ar helt ofattbar. Jag sag barn som satt nakna i smuts och at saker ( mat, las rester) fran marken, foraldrar som lag utslagna pa (om dom ens hade det, en filt pa marken) barn som blev sa glada om vi ens vinkade eller log mot dom.

Mitt hjarta varkte for varje liten manniska.

Att se barnen pa barnhemmen och att kanna att hur jobbigt dom an kanske hade\har det med att vara foraldrarlosa osv, sa fanns det mat. sovplats och rena klader. och en varm kram nar dom behovde det. Allt det vi tar forgivet. Det fanns ett hopp i dessa barnens ogon som sag ut att vara borta for langesen i ogonen pa barnen pa gatan.

 

Jag kanner att allt blir valdigt mycket runt allt det hemska och jobbiga, men det som verkligen fastnat ar ju just det och det som faktiskt kanns viktigt. Men vi har ju saklart gjort och sett andra roliga och fina saker sa det ar ju absolut inte bara det har. Men jag ar anda valdigt glad att vi fatt se mycket av mumbai och att vi fick se det hemska pa nara hall. Vi tog lite kort men inte sa att det kan beskriva det som det verkligen var dar. JAg ville inte ta kort direkt pa manniskorna och och deras "hem" eller skjul, eller gatuhorn. Det kandes fel, att ta kort som att deras verklighet ar en "turist syn"

 

Nu tid: Nu borjar elen forsvinna pa internetcafeet sa damen som jobbar har, och med risk att forlora allt sa tankte jag borja med att lagga upp detta coh fortsatta senare i em.

Jag har alla dagar att beratta om, besoket pa barnhemmet alla manniskor vi traffat, utflykter vi gjort. Det kommer.

 

Nu ar vi iaf i sodra Goa, Palolem. Bor i en Beachhut PA stranden ! Hur mysigt som helst. Tog ett dopp igar, sa skont ! Vi har atit frukost pa hotellet och nu sitter har och ska strax ga ned pa stranden och bada och lasa en bok.. Bara slappa. Inte kanon vader i dag, men super varmt och uppehall.. bara lite mulet..

 

Skriver mer sen ! Puss och Kram !